De är fula, de luktar rätt illa, och de är fyra japanska jazzfusion LP:s i min skivhylla: Teruo Nakamuras [I]Rising Sun[/I] och [I]Manhattan Special[/I] från 1976 respektive 1977. Samt Terumasa Hinos [I]City Connection[/I] och [I]Daydream[/I] från 1979 respektive 1980. Nu är de fem. Kyoto Jazz Massives [I]Spirit of the Sun[/I], som släpps i dagarna, luktar gott, har mer än en bra låt och ökar på min samling med okänd japansk jazz. Och bröderna Shuya och Yoshihiro Okino behöver inte skämmas när de står där i hyllan bredvid läromästaren Hino, trots att de på debutalbumet inte gör någonting oväntat. Men de drar sig inte för att överdosera med svulstiga rytmer på fläskigt fusion-manér. Brasiliansk samba samsas med fragment från detroittechno och boogie. I åtta spår av tio är det mer än hyfsat och det räcker för mig.
Men den japan vi verkligen ska hålla utkik efter heter Yukihiro Fukutomi, kommer från Tokyo och har inte bara släppt jazzbeats på Compost utan även fantastisk garage med sånghjälp av Josh Milan från Blaze på King Street Records.
Skivbolag:
Artist:
