De är fula, de luktar rätt illa, och de är fyra japanska jazzfusion LP:s i min skivhylla: Teruo Nakamuras [I]Rising Sun[/I] och [I]Manhattan Special[/I] från 1976 respektive 1977. Samt Terumasa Hinos [I]City Connection[/I] och [I]Daydream[/I] från 1979 respektive 1980. Nu är de fem. Kyoto Jazz Massives [I]Spirit of the Sun[/I], som släpps i dagarna, luktar gott, har mer än en bra låt och ökar på m
