Kristofer Greczulas Live and Let Live är ett fint litet album. Ja, en fin liten blandning rockiga poplåtar. Den innehåller en pampig pianoballad och några lugnare ballader. Och några gitarrer här och var. En Björn-Skifs-cover också! Det låter lite Queen, lite The Ark, lite Harry Styles. Inte direkt de coolaste referenserna. Lyckligtvis nog finns här några bra låtar.
Men jag har ett problem. Jag ska ju inte recensera det jag önskar albumet var, men jag måste ändå säga: kolla på omslaget! Det är coolt. Musiken är inte det. Har liksom svårt att komma över det faktumet. Det hade kunnat vara ett album av Xiu Xiu. Men det är inte det. Ber om ursäkt för denna parentes som alltså inte har något med albumet att göra egentligen.
Tillbaka till det albumet egentligen är: överproducerade rocklåtar med lite väl mycket autotune och bristfällig smak ibland. Saker man kan ta när låtarna är så välskrivna och 70-talssoundet ändå är intressant. Hellre det än hon… Vad heter hon nu igen? Hon som gör sämst pop, måste ha förträngt namnet. I varje fall: Hellre Kristofer Greczula, det är lite nytt och spännande och en kul ny riktning för svensk pop.
