Det vilar något lite bekvämt och tillrättalagt över King Britts hiphopskiva. Det är organiskt spelad, soulig hiphop men den entusiasm som oftast genomsyrar till exempel en skiva med till exempel Philadelphiakollegorna The Roots kommer inte fram lika bra här. När King Britt gör en hiphop-skiva med gästrappare är projektet segstartat. Det är långt mellan höjdpunkterna och många halvtunna rapinsatser däremellan. Professionalismen är ett tveeggat svärd. Å ena sidan gör det musiken lite för snygg, snäll och prydlig. Men hans ambition och omfattande produktionskunskaper gör också att skivan kommer fungera hur bra som helst i täta nattklubbsmiljöer. Fast en hiphop-skiva ska man helst kunna ta med sig hem (tråkigt förresten att stora uteställen fortfarande spelar så mycket ond musik och förhållandevis lite King Britt).
King Britt har gjort bättre saker -- under namnet Sylk 130. Med detta alias har han signerat 80-talsinspirerad soulig electro och vokal house som till skillnad från detta lät utmanande och spännande också hemma i stereon.
Skivbolag:
Artist:
