Kent - En plats i solen

Patrik Forshage 05:00 30 Jun 2010

Det är så löjligt enkelt att kapa Kent. Intetsägande, mittpåvägen, storvulna, banala, otidsenliga, diviga, giriga

– invektiven stockar sig i halsen på de belackare som hatar Kent med samma intensiva glöd som deras okritiska fans älskar dem. Men även om de flesta invändningarna har någon form av bäring räcker de inte för att avfärda Kent. Där finns nämligen något mer dessutom. Kanske kan vi kalla det ärlighet?

Jag tror nämligen att Kent är genuint ärliga i sitt uttryck, i allt från Jocke Bergs allra mest intetsägande klichéer till de mest synthdramatiska stadiumbombasmerna och discostråkarna, och att Kent själva är de som förundras allra mest över hur landets enda överlevande postpunkband kunnat gå och bli folkkära.
Ta bara det här med att Jocke Berg redan i skivans allra första vers namndroppar en låttitel av det gamla pregrungebandet Buffalo Tom, som med största sannolikhet är helt okända för 99% av såväl Kents fans som för deras belackare. Vore det ett försök att etablera alternativcredd så missar det målet helt, men det är sannolikt inte heller avsikten. Istället handlar det om att Buffalo Tom någon gång har varit en väsentlig del av Kents värld, kanske lika stor som de där U2 och DM som folk i tid och otid kommer dragandes till dem med, och därför får Buffalo Tom plats i deras text.
Ta det här med den retoriska sucken om ”Vem bryr sig om 90-tal” i Ismael, där svaret är så omedelbart uppenbart. Ta bara det här med att de obekymrat namngivit den låten från Klas Östergren, själva sinnebilden för gymnasialt svårmod, och musikaliskt låter sig inspireras tillbaka av Markus Krunegård, som så tydligt låtit sig inspireras av Kent.
Allt det handlar om ärlighet, inte om poser. Allt det bidrar till att göra Kent mänskliga. Allt det bidrar till att göra deras snabbinspelade och hastigt släppta spontanalbum till ett av deras allra bästa.
Skivbolag: 
Artist: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Domestic Blues (special edition)

Irländaren och countrykillen Bap Kennedy sprang på SteveEarle på Marquee en kväll för snart tolv år sedan. Efter en utläggning avKennedy där han hävdade att det irländska folket är upphovsmännen till såskilda saker som countrymusik, Beatles och slagsmål bjöd Earle honom på endrink och sa att Kennedy en gång skulle komma

Spirit

Jag älskar videon till Eric Gadds singel [I]Ridin' High.[/I]Kommer man från cykelstaden Malmö blir man otroligt tacksam när någon vågarvisa cykelns storhet i en musikvideo. Vi pratar människans bästa vän här.Dessutom är videon gjord med värme och humor och scenen där den lilla killenmed den sumpiga cykeln räcker ut tungan av illvilja mot Eric Gadds malligahoj är en klassiker. [I]Ridin' High[/I] är

Swedish Open

Funky Falcon är killen med örat mot asfalten hela dagen.Christian Falk är, och har alltid varit, mycket lyhörd för olika musikaliskaströmningar. Framför allt förstår han dem, och kan oftast göra dem till sinaegna. Vi kan kalla det dansgolvskänsla. Han har den, både som producent ochDJ. I oktober tog han, bland andra, ut Esbjörn Svensson tillstudion för ett intensivt studioprojekt jazziga dansr

2001

Den amerikanske rockkritikern Dave Marshs bok [I]The Heartof Rock & Soul: The 1001 Best Singles Ever Made[/I] från 1989 har haft sådantinflytande på kritiker världen över (inte minst på mig själv) att den i dagnästan kan betraktas som en värdemätare. Dave Marsh slog sönder den närmastariska värderingsgrund som tidigare

Nek Sanalet

Det bästa med att en ny etikett startas är att man fårfölja den från första början. Väntan på nästa släpp på Berlin-baserade Scapeblir extra lång när etiketten drivs av Stefan Betke, dub-producenten medidéer, och ett uttryck lika plötsligt som minimalistiskt. Stefan Betke, merkänd som Pole, gör nämligen sin musik enbart av puttrande elektroniskaknasterljud och megabas. Kit Clayton utvecklar mj

Deeparture In Time

Det brukar sägas om assyriern Aril Brikha från Jönköpingatt han gör techno med stora stråkar. "Futuristiskt" säger många, för atthans musik pendlar mellan ömmande harmonier och trippigt pulserande rytmer.Men det är dessutom väldigt vackert. Det som skiljer [I]Deeparture In Time [/I]från det första jaghörde med Aril