Kamera vill gärna framställa sig själva som missförstådda dandys uppvuxna i [I](A Town in a) Coma[/I], även känt som det oförstående ghettot Nacka, och liknar själva Joakim Hjelms sångröst vid "en österrikisk korgosses". Men de måste blanda ihop rösten med sin sexuella utstrålning när de likt ett urvattnat och än mer könlöst Orchestral Manouvres in the Dark stormar fram med siktet inställt på prepubertettidningen Julias idolaffischer.
Kameras snabba stylade poplåtar är framställda enligt samma schlagerkonventioner som merparten av bidragen till Fame Factorys veckofinal, bara med lite mer mascara och en samlingsskiva med New Order som kredd-alibi längst fram i skivbacken, och därmed har [I]Fragile[/I] goda möjligheter att fortsätta vara en angelägenhet för Trackslistan och andra radiolistor där hitpotential och innötningsmöjligheter men varken nytänkande eller egensinne är bedömningsfaktorer. Glöm ballader som [I]Drowsy Days[/I] dock, de är varken känsliga eller glamorösa, bara ointressanta och sega.
Det värsta av allt är att Kamera bara är ett av en lång rad fega synthpojkband från Stockholms mer välbeställda kranskommuner. "När ska Nöjesguiden såga vår platta?" frågar ett annat synthband med tvåstavigt namn och Duran Duran-komplex i bifogat brev när de för tredje gången skickar sin debut till redaktionen. Nja, det blir nog inget av med det, killar, men om ni byter ut namnet "Kamera" mot ert eget bandnamn är ni välkomna att citera ur den här recensionen.
Skivbolag:
Artist:
