Kamera vill gärna framställa sig själva som missförstådda dandys uppvuxna i [I](A Town in a) Coma[/I], även känt som det oförstående ghettot Nacka, och liknar själva Joakim Hjelms sångröst vid "en österrikisk korgosses". Men de måste blanda ihop rösten med sin sexuella utstrålning när de likt ett urvattnat och än mer könlöst Orchestral Manouvres in the Dark stormar fram med siktet inställt på prep
MVG/MNW
Teddybears STHLM
Efter att de tidigare gjort musik de själva ville spela
live har nu Teddybears gjort ett album de själva vill lyssna
på. Skillnaden är väsentlig. Därmed är de nämligen nu inte längre bara
Stockholms bästa band i teorin, utan även i praktiken.
Precis som Thomas Rusiaks Magic Villa är Rock'n'Roll
High-schoolett bländ
Jag ger vad som helst för lite solskenVisst är det märkligt; att språket ska betyda så mycket. Jag läser fler böcker på engelska än svenska, alla mina favorit-textförfattare är amerikaner och jag tittar sällan på textremsan på film -- men ändå är det som om jag aldrig hört vad Freddie Wadling sjunger förrän nu när han gör det på svenska. Och precis lika omtumlande är det att höra Nina från Cardigans på svenska; hon är [I]grym[/I] som |
Total 13Majoriteten av plattans 13 spår är under tre minuter och inbilla dig inte att det finns en tendens till ballad. Här är det fetma, fullt ös och refränger som sitter i reptilhjärnan efter max tre lyssningar. Håller det då? Vet inte riktigt. Jag har varit extremt positiv till de två singlar som föregått plattan, men när jag lyssnar igenom fullängdaren infinner sig en mättnadskänsla som inte är helt b |
New DirectionAv alla svenska album de senaste fem åren är nog Grand Tone Musics debut den skiva jag spelat flest gånger. Ett lågmält lyckligt rockalbum med den udda kombinationen orgel, bas och trummor som hade absolut noll med övriga musiktrender att göra. Att lyssna på den skivan var som att öppna fönstret -- frisk luft. Jag har dessutom gillat allt Nina Ramsby varit iblandad i, från God Damn Carneval och Sa |
Crazy LoveMusik som ska låta galen blir lätt sökt - pretentiös just för att den ska vara opretentiös. Honey Is Cool är rätt nära det där. . Men det finns ömsom strippade, ömsom kaotiska powerpopdängor där Honeys desperatalarm blir en störtskön tillgång och gör låtar som If I Go till en smältdegel där Bob hund, Manchester och Lisa Germano tittar fram ur ett djupfryst torskblock som smakar salt av vredestårar |
Rockers delightEgentligen behöver vi ännu en frontalkrock mellan Motown-soul ochThe Clash à la Give 'em Enough Rope lika mycket som ett långskott avAndreas Herzog.
Men okej, Monster bygger sin gatukorsning med ett mycketgott humör och när de spelar i närheten kan jag gärna tänka mig att tittain. Digging a Depression är dessutom en sällsynt bra titel. På tal omHerzog och så. |
ClawfingerSveriges Rammstein är åter på banan. Huruvida det är orättvist att kalla bandet så då de eventuellt var före tüskarna kan man alltid diskutera, men det är egentligen helt ointressant. Zak Tell sjunger inte påtyska och ingen tänder eld på honom live. I övrigt är likheterna mellan debåda många och lättfunna. Övertydligheten, lättillgängligheten, det påklistrade autoritetsanslaget samt, inte minst de |
Not Like ThemDet finns ett drag av goth-rockens dramatiska ådra hos MiseryLoves Co. som ger mig en obekväm, kliande känsla när jag lyssnar på dem.Mitt i alla skräpiga ljudmattor och hårt malande gitarrer sticker det medjämna mellanrum ut en hyfsat svulstig och pompös ven som verkligen intekänns klädsam.
Mer slarvigt övergripande rör sig svenskduon i ettmusikaliskt landskap där residentsstaden heter Ministr |
Grand Tone MusicOmslaget visar en orgel, en Les Paul och ett trumset. Tre småfotografier på en medaljongtapet och på golvet ligger någon, att dömaav ettpar dojjor som skymtar bakom orgeln.Ungefär lika minimalistisk som omslagets formgivning är Grand Tone Musicsmusik.
De gör inga stora gester, inga konster eller tricks, utan låterinstrumenten komma till sin rätt med enkla figurer och rena ljud, alltsparsamt kr |
