John Howard låter som en sångare från en annan era. Välartikulerad, melodiskt berättande och lätt teatralisk påminner han om tidiga inspelningar från David Bowie, Scott Walker och Elton John. I texterna dyker The Beatles på Ed Sullivan Show upp medan en sitar spelar psykedeliska slingor.
Men att det låter tidigt 70-tal om John Howard är kanske inte så konstigt, med tanke på att han gick i musikalisk exil efter sitt förra studioalbum 1975. Den gången bemöttes han med kompakt tystnad, något som hade mindre med hans musik och mer med hans sexualitet att göra. För även om David Bowies bisexualitetsuttalanden var kittlande fanns det fortfarande inget utrymme för en sångare som var öppet gay, och som ifrågasatte bland annat kärnfamiljnormen i sina texter.
Nu är John Howard återfunnen, välbehållen och fortfarande musicerande och låtskrivande. Och det album han spelat in tillsammans med musiker från bland annat Paul Wellers innersta krets visar att tiden hunnit ifatt honom. Tip on your Shoe skulle kunna vara en kommentar om det förtryckande våld som blir följden av att normalisera rasism i dagens offentliga debatt, och i teatraliska Safety in Numbers tar han revansch på sina gamla belackare. "Stuff all the homophobes, bigotin yobs, stuff 'em with our love, watch 'em all gob, their poison can't touch us anymore."
Musikaliskt är det lika utsökt, med London’s After-Work Drinking Culture som ett exempel på hur John Howard ledigt tangerar de finare stunderna i XTC, och och Deborah Fletcher är music hall via Paul McCartney. Skivans enda cover, av Roddy Frames Small World, är innerlig och varm, och sammantaget återstår bara att alldeles för många år passerat utan att vi haft en aning om hur mycket vi behövt John Howard i våra liv.
