John Cale - Fragments of A Rainy Season

Patrik Forshage 08:56 18 Dec 2016

Årets julklappsretro 1

John Cales främsta inkarnation? Man kan argumentera för perioden som Velvet Undergrounds mest innovativa medlem. Eller tiden som livsfarlig punknestor och dito producent. Eller senare års elektroniskt kreativa popkompositör. Eller till och med åren som avantgardistisk John Cage-student i New York under det tidiga 1960-talet. För undertecknad är han dock som allra störst i den här allra mest avskalade situationen, ensam med sin ihopfällbara flygel.

Efter hans andäktiga solospelning på Lido i Stockholm 1992 dröjde det bara några månader tills turnésouverniren Fragments of A Rainy Season släpptes på CD och så småningom DVD, och den fångade hans konserter med oförminskad skönhet. Fortfarande ett kvarts sekel senare är hans nakna och eleganta framföranden av Cordoba, Do Not Go Gentle Into That Good Night och allra skirast Close Watch det vackraste man kan föreställa sig, och den tolkning av Leonard Cohens Hallelujah som då var ett udda och oväntat coverval slår fortfarande undan benen på lyssnaren trots att den hunnit bli rejält söndertolkad av kreti och pleti sedan dess. 

Dying on the Vine kommer från John Cales förmodligen minst uppskattade album Artificial Intelligence från 1985, men i sin avskalade form står den lika stark som klassikerna, liksom elogen till Andy Warhol i Style It Takes. På enstaka ställen överger han pianot för en akustisk gitarr, som han attackerar med en intensiv frenesi i Leaving It Up To You och med försiktiga smekningar i Amsterdam och i Thoughtless Kind.

I samband med förberedelserna inför den här återutgåvan rotade John Cale runt bland originalinspelningarna och hittade ytterligare ett knippe låtar värdiga att släppa, och inför detta kan vi inget annat än buga av tacksamhet. Här finns bland annat två versioner av Fear (Is A Man’s Best Friend), den ena i en radikalt omarbetad långsam och mycket sorgesam stilla version för enbart flygel och den andra ihop med stråkkvartett. Ännu starkare är samma konstellations Paris 1919, vars intensiva skönhet gör det obegripligt att den inte rymdes på originalutgåvan.

Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner