Interpol

16:29 24 Sep 2004
Det tar några timmar av rent fysisk ansträngning att stoppa den här skivan i cd-spelaren för andra gången. Måste göra det, måste veta om jag bara hade cancer den första. Det hade jag inte. Det var bara Interpol som fick det att framstå otroligt enkelt och chosefritt att vara världens sämsta band. Jag har egentligen inga speciella argument för det påståendet, men min kropp har. Det har aldrig känts så här. Aldrig svallningar av att försöka höra en textrad, aldrig yrsel när jag hört att den är "Rosemary, heaven restores you in life". Det är inte ens "dåligt" i den grundläggande meningen av ordet. I den meningen är [I]Antics[/I] förmodligen helt okej: alldeles godkänt spelande av instrument, väl genomfört flexande av influenser, typ. Lite funkigt ibland. Men när "dåligt" är en känsla som förgiftar hela kroppen, då står fyra svartklädda unga män från södra Manhattan bredvid din säng och fläker ut sina idiotiska liv. Jag måste sluta. Interpol är ett rockband. De influeras av andra band, till exempel Joy Division. Deras pressrelease berättar att delar av deras förra skiva kunde höras på "various cult tv series, such as [I]Friends[/I], [I]Six Feet Under[/I] and [I]The O.C.[/I]".
Skivbolag: 
Artist: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Woodbine

Den engelska trion Woodbine har spelat ihop sedan mitten av 90-talet men först nu släpps den självbetitlade debuten. Och Woodbine, engelska för vildkaprifol, håller vad bandnamnet lovar. Susan Dillane, bandets sångerska, har en försiktig och vacker liten röst som viskande berättar små sagor om kärlek och erotik. Tunga andetag, akustiska gitarrer och, såklart, stråkar står i centrum. Än så länge in

Endless Night

Först det roliga. Ett: Weeping Willows låter snyggare och snuddar mer vid 50-talets tearjerking-tradition än tidigare på ett moget och mycket klädsamt sätt. Det är under sådana här, inbillar jag mig, påkostade förutsättningar bandet skall spela in sina klagolåtar. Två: Looking For A Home, årets kanske starkaste svenska låt. Dramatiken, soundet, den extremt mörkblå tonen, texten, Carlsson - fantast