Håkan Hellström tog bort hela den skyddsmur jag hade som filtrerar "riktig" och "bra" musik från vad som bara brukar betecknas som pubertala känsloutsvävningar, om tonårsångest, one night stands och destruktiva barrundor. Sjungna av pojken i klassen som musikfröken alltid diskret försökte tysta ner när kören skulle uppträda på sommaravslutningen.
Efter [I]Känn ingen sorg för mig Göteborg[/I] var det fritt fram att förföra mig med falska toner och stora ord. Bright Eyes var först ut och Her Space Holiday kom inte långt efter. Bägge ligger på nystartade etiketten Wichita -- Dick Greens nya projekt sedan Creation lades ner.
Her Space Holiday är Marc Bianchi, en amerikansk yngling som tydligen driver sin egen etikett, AudioInformationPhenomena och har gjort musik -- och släppt ett ansenligt antal skivor i Japan och USA -- sedan 1996. Den Broder Danielska skivtiteln [I]Home Is Where You Hang Yourself[/I] håller vad den lovar. Ödsliga, tonårsmelankoliska gitarrer sida vid sida med samplade regnskurar och Bianchis lite hesa röst som -- till skillnad från sin labelkamrat Bright Eyes -- faktiskt håller ton och påminner mer om en vanlig Elliott Smith än en Elliott Smith på uppåttjack. Att döma av skivomslaget är han 16 år gammal och precis det märkliga underbarn han presenteras som. Instrumentaliseringen är väldigt imponerande. Kulsprutebeats kombineras med vackra körer och ljudet av ett flygplan som lyfter. Tunga, ekande trummor, entoniga munspel som byts av med svävande keyboards och ett antal effektpedaler till gitarren.
Men plötsligt blir det tungt att andas. Sångerna som från början verkar så luftiga växer ihop med varandra och sinnena bedövas sakta men säkert. Det är lite för många flygplan som lyfter och sorger som lättas från hans unga underbarnshjärta. Musiken känns ganska kraftigt "influerad" här och var och hans gravaste allvar gränsar åt utstuderat och bombastiskt. Men är man på rätt humör så är det precis det som är hans naiva och småirriterande charm.
Skivbolag:
Artist:
