Håkan Hellström tog bort hela den skyddsmur jag hade som filtrerar "riktig" och "bra" musik från vad som bara brukar betecknas som pubertala känsloutsvävningar, om tonårsångest, one night stands och destruktiva barrundor. Sjungna av pojken i klassen som musikfröken alltid diskret försökte tysta ner när kören skulle uppträda på sommaravslutningen.
Efter [I]Känn ingen sorg för mig Göteborg[/I] va
