På Way Out West i somras var Haim ett av de största utropstecknen. Med stämsång och smart pop var de tre LA-systrarna Haim lika vassa som stökiga. På sitt debutalbum har de dock städat bort allt stökigt, tydligast genom att byta ut den Joan Jett-skitigare originalversionen av The Wire mot en nyinspelad gnistrande version. Men de har inte tappat i attraktionsförmåga.
Efter att Danielle Haim spelade gitarr på hans soloturné har de stått under Julian Casablancas beskydd, och de är hypade såväl av Pharrell Williams och Rihanna som av Mumford & Sons och Vampire Weekend. I den spridningen finns deras uttryck, som ändå är sammanhållet och profilstarkt. De struntar i att smart softrock, slick R&B och gnistrande synthpop kan ses som ytterligheter och sammanfogar dem sömlöst. My Song 5 till exempel kombinerar ett hårt beat med ett lika tufft gitarriff och syntheffekter och en pigg sångrap i stämmor. Det skulle kunna bli vedervärdigt men är motsatsen. I sina bästa stunder – och det är ofta - låter Haim som en intelligent och modern kombination av E.S.G., Tom Tom Club och The Bangles.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 08, 2013.
