När dansmusikaffären Andreas Skivor hade sin slutrea stod hundrafemtio personer i kö vid öppningsdags. De var där för att slåss om vinylerna i butikens hiphopavdelning. Det var knytnävar och brottningsmatcher om Non Phixion-tolvor. Folk förolämpade varandras mammor när de slogs om några få Souls of Mischief-reissues till halva priset.
Mitt i tumultet stod Fattarus DJ Kojak och skrek att det var skandal att ingen hade köpt hans polare Fjärde Världens Världens bästa EP som stod och vilade i ett fack. Alla som var i butiken borde ju rimligtvis gilla gruppens korrekta hiphopideal.
Fjärde Världen är ju de där killarna som gärna pratar om att de är så ödmjuka och att de håller på med hiphop bara för att de älskar musiken (och, förstås, kulturen).
De är inte som Fattaru, som fungerar bättre på topplistorna än på internethiphoppares MP3-spelare bredvid Motorisk Afasi- och Disciplinerad Gonorré-låtar. Fjärde Världen låter bara obekväma när de gör mer kommersiella låtar, vilket Rob'n'Raz-glättiga singeln [I]Riktiga proffs[/I] visade.
[I]Världsomspegling[/I] är bättre än så. Gamla singelspår samsas med nya utan att det känns särskilt konstigt och produktionsmässigt är det ofta imponerande.
Däremot vet jag inte vad jag ska göra av alla välmenande men urtråkiga texter om att skriva bra rim och skydda hiphopkulturen. Eller Just D känslorna som svallar upp varje gång man hört en hypersnabb rimteknikövning för mycket.
Det tar emot att säga det, för de verkar vara trevliga killar och de är uppenbarligen duktiga på det de försöker göra, men det funkar helt enkelt inte för mig. Inte än så länge i alla fall. I väntan på att Kens [I]Beng Ring[/I] kommer ut så är det fortfarande bara Ison, Fille och kanske, när han är på riktigt dåligt humör, Fattarus Mingus som jag behöver av stockholmsrapparna.
Skivbolag:
Artist:
