Emil Jensen kommer från Hjärup, ett litet samhälle någonstans i Skåne.
Ni kanske inte har en relation till Hjärup. Det har inte jag heller förutom att jag hade en lärare på högstadiet som kom därifrån. Han ansvarade för min samhällsundervisning och under en lektion berättade han en historia som jag burit med mig hela livet. När han tog studenten på 80-talet var han ute på bar med sina vänner. Till sällskapet anslöt sig en tjej och han frågade om han fick bjuda henne på en tequila. Tequila? sa hon undrande och han bad henne göra följande:
Ta shoten och släng den över axeln
Sprinkla salt runt dig
Kläm ut citronen i dina händer.
Tjejen tittade förvirrat på honom och till hans stora förvåning följde hon sedan instruktionerna. I klassrummet berättade han att där och då visste han att den här bonnatjejen från Hjärup skulle bli hans fru. Jag räckte upp handen och sa helt ogenerat “det är det finaste jag hört”.
Idag stämmer det uttalandet fortfarande. Men Emil Jensens En gemensam galning är det näst finaste jag har hört från Hjärup.
