Det är få musiker förunnat att kunna upprätthålla både folklighet och cred. Sleepy har druckit öl på Robinsonstranden och spelat skivor i TVs Let's Go-studio. Hans namn har dykt upp på skivor med Bo Kaspers och Jennifer Brown. Sånt brukar vara tillräckligt för att skapa en persona-non-grata. Men samtidigt driver han klubbar, spelar skivor på hippa ställen, spelar in med Kaah och Teddybears STHLM, turnerar med Fugees och hänger med gatupossen. DJ Sleepys CV rymmer lika många uppdrag som näringslivets mer aktiva styrelseledamöters, och anger referenter som kan läsas som [I]Vem är vem[/I] i modern svensk musik.
[I]Sleepy Sound System Vol. 1[/I] vill Sleepy jämföra med de mixskivor som till exempel Funkmaster Flex släpper, men Sleepys påtänkta favoriter kom under den två år långa inspelningen att bytas ut mot material som specialskrivits för skivan. Det är förstås mera intressant, men skivan kan riskera att framstå som en parad där nästan alla som har, har haft eller kommer att ha respekt på den svenska hiphopscenen får visa upp sig. Här återfinns förra månadens favoritsmak Infinite Mass, dagens etablerade namn Petter, Ken och Ayo, fixstjärnor som ADL och Timbuktu tillsammans med hopp för år 2001 som Spotrunnaz, Melinda Wrede, Profilen och Eye-N-I.
Risken att försvinna bland celebriteterna undviker Sleepy skickligt, här är det mixern och skivtallrikarna som spelar huvudrollen. När DJ Muggs prövade samma idé förra året blev det en samlingsskiva med överblivna rhymes där Muggs knappt märktes. Sleepy däremot ser till att ta mycket plats på sin egen skiva.
Skivan är uppdelad i två avdelningar, en första del för förfesten och en andra del att njutas under själva festen. Inledningen är trevande, där Blues och Petter levererar överblivna rutinspår. Profilen, Sublime PH och halva Loop Troop svänger bättre, men inte förrän Tjes Boogie och Rusiak ansluter sig till Bleedz i [I]Ask the Lord[/I] bränner det till. Hård och ljudmässigt avskalat med tung refräng som går att associera till Dan The Automator och hans DJ Koala. I [I]Get A Life[/I] har Tjes Boogie sällskap av Jasper från Tantra, och de skapar slickad västkusthiphop där bara den extremlåga basen och pianot skvallrar om andra influenser.
Sleepys förfest exploderar i [I]Skandinavisk explosion[/I]. Peewee kämpar för att hålla jämna steg med Clemens, och trots att Peewee är en kraftfull utmanare är danskens rutin omöjlig att matcha. Mera danskt tack -- finns det någon med modet/den dåliga smaken att bjuda in L Ron Harald på sin nästa skiva? Det kanske vore något för Ken, som tar chansen att presentera sig på det sätt han finner bäst i [I]Vem é Ken[/I]. Tyvärr framstår han mer som en halvtaskig rappare och en stenkorkad sexist än som en vass samhällskritiker, när Ken själv får välja.
Den egentliga festen inleds med att Rusiak och Timbuktu tussas ihop för en egen variant av östkust/västkust-fight. I detta mästarmöte där båda männen till och med överträffar sina soloskivor från förra året uppstår [I]All respekt[/I], en av skivans självklara hits. Vare sig det blir Malmö eller Stockholm som blir huvudstad efter denna strid är det tydligt att Göteborg är frånsprunget i svensk hiphop, särskilt så länge ADL -- numera av högsta internationella klass -- fortsätter representera Stocktown så säkert som på [I]Take It Up[/I].
[I]Rim vs rim[/I] med Melinda Wrede, Paragon och Eye-N-I har funnits på singel ganska länge. Om det bara går att göra en barntillåten version kan Melinda vara den som får följa med Sleepy till en söderhavsö i nästa Robinsonomgång. I [I]Ta det lugnt[/I] är Ayo allvarligt orolig för Big Fred, som uppenbarligen har svårt att hantera alkohol ("VIP-kort på Systemet"), och Infinite Mass [I]Hello[/I] citerar allt från Alexi Sayle "Hullo John, got a new motor?" till Robert de Niro "You talking to me?". Två underhållande noveltys.
Trots alla namnkunniga vokalgäster är [I]Sleepy Sound System Vol. 1[/I] en solodebut mycket mer än en samlingsplatta. Sleepy är hela tiden skivans dominant. Han varierar plötsliga och resoluta mixar med långa lekar där scratch och RPM-manipulationer aldrig blir ett självändamål. Den som faller för frestelsen att använda fjärrkontrollen för att hoppa mellan låtar kommer att missa skivans poäng i Sleepys finlir. Själv deppar han lite över att så få undergroundnamn fick plats, men lovar bättring på volym två. Den ser vi fram emot.
Skivbolag:
Artist:
