[I]Writing's on the Wall[/I] gjorde Destiny's Child till mer än bara världens största popstjärnor, fenomen är ett bättre ord. Beyoncé, Kelly och Michelle beskrivs numera nästan aldrig som sångerskor, det är "gudinnor" och "the sort of incandescent beauty that strikes you dumb" för hela slanten.
Vi lever i en tid där all popmusik förutom Shania Twain är producerad av Timbaland-fans och allting blir gammalt, speciellt det som är nytt. Frågan var om Destiny's Child fortfarande skulle kännas som världens bästa veckopengsslukare.
Med de första singlarna från den här skivan, [I]Independent Women[/I] och [I]Survivor[/I], är det som om de lagt in en högre växel. Efter ett enda ord, Beyoncés "Question" som öppnar [I]Independent Women[/I], var man redo att åka Destiny's Child-karusellen en gång till.
På gruppens tredje skiva [I]Survivor[/I] finns inget annat som ger samma adrenalinkick som de två singlarna. Popkänslan har fått stå tillbaka för ett mognare sound och det låter inte helt övertygande. Destiny's Child irrar för närvarande omkring i området mellan tonårspop, mogen MOR och en långsam, konstig funk som inte hunnit växa till sig än. Samtidigt går det inte att undvika hur mycket soul de här flickorna har.
[I]Bootylicious[/I] tar ett gammalt Eye of the Tiger-liknande gitarr-riff från Stevie Nicks och hittar exakt det ljud som Michael Jackson måste ha letat efter de senaste hundra åren. Fast Michael skulle nog inte kunna sjunga "my body is too bootylicious for ya". [I]Nasty Girl[/I] förklarar flickornas åsikter om hotpants, de får inte vara för små så att alla kan se ens business. Det är en funkig orgie i kristlig präktighet som blir ännu bättre när den bryts ner i ett flott Salt'n'Pepa-parti. Och så till det ett knippe ballader som smakar Disney, Bee Gees och en dröm om en bättre dag. Jag antar att det räcker bra.
Skivbolag:
Artist:
