Companionship

Jag satt förra året i Grammisjuryns specialkategori klubb/dans och nominerade Andreas Tilliander, Unai, samlingen [I]X Marks the Spot[/I] och Spånka som sedermera vann. De här nomineringarna orsakade ett jäkla hallaballo i euro-lägret, men rätt många var glada att slippa se E-Types namn bland de nominerade. Svenska house- och techno-producenter håller hög klass även i år. Markus Enochson har släppt en av årets garage-tolvor, i paritet med staternas finest, I am the Road på MAW Records, och Göteborgskillarna Plej gör den vackraste djupa techno. Niko Bellotto, en av killarna bakom [I]X Marks the Spot[/I], släpper i dagarna en ny samling på sin lilla etikett Tangent Beats. [I]Music for Every Soul[/I] är 13 spår blandad klubbmusik och snäppet bättre än sin föregångare. Här ryms både Martin Venetjokis funkiga [I]Be There[/I], house för små golv som stora, och S.U.M.O:s lilla percussionmonster från [I]Afrika Oh Anna[/I], en låt som mitt i tappar i tempo för att sekunden efter snyggt återfinna detsamma. Vackrast är nog Håkan Lidbos puttriga Howard Jones-cover (!) [I]What Is Love[/I] med Sade-lik sång av Emma Holmgren. I Danmark har deras svar på Mad Mats (förmodar jag), DJ Wunderbaum (!), samlat jazzdrypande akter från hela Skandinavien. Döpt efter Sahib Shihab-LPn från 1971 är [I]Companionship[/I] ytterligare ett bevis på den skandinaviska scenens välmående och unika ställning bland Straight No Chaser-fantaster världen runt.