Få ord är målande nog för att beskriva den typ av musik som Clara Blom Christensen gör. Uppvuxen i Göteborg, mitt bland den levande metalscenen, och senare efter en flytt till huvudstaden fann hon en plats i Stockholms fetishklubbscen. Det är många aspekter som har hjälpt forma den artist som i dag går under namnet Cobrah - och som nu banar nya vägar i det svenska musiklandskapet.
När första låten Ten out of Ten kommer på är det som att transporteras direkt in på de svettigaste av klubbgolven med alldeles för många shots i kroppen klockan 04.27. Man ryggar först tillbaka men snabbt är man i gång. Resten av plattan följer med hårda elektroniska beats, piskor och lekfulla textrader som ”suck my clit, you’ll love it”. Ja, det är en härligt oprydd kompott man får på den sju låtar långa ep:n.
Produktionen är som väntat genomgående upptempo på hela projektet och soundet är likt Cobrahs tidigare projekt. Som uppföljare till självbetitlade Cobrah står sig Succubus dock något svagare, men lyckas ändå leverera en känsla som både är kraftfull och utmanande. Det är kul att lyssna på den spexiga produktionen och efteråt känner man att man fått sig en riktig endorfinkick.
Artistens branding handlar mycket om att omfamna sin sexualitet och det feminina. Hon har tidigare visat att hon inte är rädd för att sticka ut hakan och tänja på gränser och normer. Med Succubus fortsätter hon att sätta sitt artistiska spår. Cobrah kör lite i en liga för sig själv. En liga som jag tror många andra artister försöker sig på (*host* Kim Petras *host*) men som inte lyckas få det låta lika autentiskt. Fortsätter hon på ett sådant här vis är inte queer-ikonstatusen långt borta.
Det är något så otroligt uppfriskande osvenskt med Cobrah och hennes musik som man inte kan annat än att fascineras av. Ett sound man bara tror kan komma ur nattklubbsstäder som Berlin kommer nu ur lilla Sverige, tänka sig! Fram med läderpiskan, sätt på Succubus och omfamna BDSM-popen.
