I en intervju med databesatte technoproducenten Kit Clayton nämnde han att han har en kompis som spelar gitarr som han kanske skulle göra något med. När engelska dansmusiker som Primal Scream, Goldie, eller Massive Attack, går ut med att de hittat en gitarrist, brukar det innebära problem. Turligt nog bor Kit Clayton i Kalifornien, och har en utvecklad svaghet för tysk minimalistisk house. Då måste inte en gitarr göra power chords, utmaningen ligger i stället att få gitarren att låta som, tja, ett snällt gammalt värme-element, med kärva och noga programmerade rytmer på. Nu vet jag inte om det faktiskt är en gitarr som brummar på Kit Claytons [I]Loads Early Like Normal,[/I] hans egensinniga bidrag till samlingsskivan [I]Clicks & Cuts,[/I] men det är väldigt häftigt.
Jag har på inget vis hunnit tillbringa tillräckligt med tid med denna omfattande dubbel-CD, men att lyssna på den känns uppfyllande. De små ljuden på [I]Clicks & Cuts[/I] förtjänar att du drar upp volymen ordenligt. Då kommer de få dig att minnas vad det var som gjorde dansmusik monotont från första början, och varför du efter ett tag tyckte att det lät så oerhört coolt.
I väsentliga delar är [I]Clicks & Cuts[/I] gjord på just klickanden och klippanden. Vissa artister vägrar att alls nyansera uppläggen för sina låtar, och resultatet blir ofta lysande som SNDs [I]Circa 1509.[/I] Det är så den nyaste musiken låter. Om den inte släpps på välkända etiketter som Mille Plateaux är den tyvärr annars svårtillgänglig till och med i Sverige, där vi ändå har ett välutvecklat system för import av vinyl. Det bästa sättet att uppleva de här låtarna är trots allt i långa mixmedleyn från nypressade singlar, gärna i djupaste Detroit, i en källare så stor och svart att du inte skulle våga förvara pengarna någon annanstans än i strumporna.vSkivbolag:
Artist:
