Chicks on Speed - Artstravaganza

Sara Berg 00:00 26 Jun 2014

Chicks on Speed har aldrig handlat enbart om musik, det har alltid varit ett multiartistiskt, gränsöverskridande projekt, baserat på konst. Titeln på den här skivan, som är ett samarbete med så vitt skilda personer som Yoko Ono och Julian Assange (märkligt val för en feministisk grupp), är plockad ur ett citat av författaren och konstnären Douglas Coupland. Han menar att vi nu lever i ett samhälle där alla kan vara konstnärer, vilket i förlängningen betyder att allt därmed är konst. Det är Artstravaganza.

Eftersom själva musiken bara är en del av det här albumet är det orättvist att recensera det som en musikprodukt. En del av de fjorton spåren, något strax över tolv minuter långt, är inte ens särskilt behagliga att lyssna på, medan andra fungerar utmärkt som rena melodier. Då får vi drivna, syntiga datorspelsslingor, klatschig electropunk, riot grrrl-energi och experimentell ljudkonst samt en cover på Talking Heads Burning Down the House.

Men även de mindre estetiska låtarna fyller en funktion, kanske en än viktigare, med sina mässande och mästrande budskap om samtiden. Radikala tankar kring aktivism och feminism, maskerade som popmusik. Som Alex Murray-Leslie säger i en intervju med Huffington Post: ”I think this way of spreading new culture works. People subliminally take the ideas on board and spread them further and further 'til the big picture of the world changes”. 

Skivbolag: 
Artist: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Garbochock — En annan dag

När Stry Terrarie från absolut ingenstans släpper ett andra studioalbum med Garbochock är det på många sätt en sensation. Bandets hittills enda album Ritual från 1980 är en av de mest intensivt brännande album som givits ut i landet, och ett av de fem album som kommit att definiera svensk postpunk (jodå, jag sneglar också åt ert håll TT-Reuter, Cortex, Brända Barn och Dom Dummaste), så ett nyutgiven Garbochock-album är en sensation i sig. 

The Flaming Lips - American Head

The Flaming Lips vägar äro outgrundliga, och har varit så i mer än 30 år. Men inför American Head sa ryktet att Wayne Coyne hade tagit sig i kragen och landat från sina astrala irrfärder i kosmos hos något som sades likna deras 20 år gamla främsta stund The Soft Bulletin. Tyvärr stämde inte det ryktet.