Camila Cabello - Romance

Sophie Winberg 00:00 14 Dec 2019

Jag vet inte om det är artistisk fåfänga eller bolags-chefers tvång som tvingar singel-artister som Camila Cabello att släppa hela plattor. Men jag vet att det är helt onödigt. Vi kräver det inte av dem, de är inte bra på det, och deras framgångar hör hemma på singel-listorna ändå. 

Att höra så här många mediokra, massproducerade poplåtar i rad gör det extra plastigt. Det skiner tydligt igenom hur pop-plattor som denna handlar om Big business, och inte sällan är fabricerade av enormt många människor vilket i sin tur ofta genererar ett oerhört slätstruket resultat. När man i mixen fått kämpa hårt för att få till ett någorlunda enhetligt sound av hundra olika kockar försvinner lätt alla kreatörernas egenheter. 

Den här plattan är inget undantag. Den faller plums ner i för-många-kockar-fällan. Låt mig bifoga receptet till just denna soppa, i form av ett cirkel-diagram med ett urval av de spretiga huvud-kreatörerna bakom just detta album. 

 

Den Charli XCX-författade duetten Señorita (med nuvarande pojkvännen Shawn Mendes) får väl räknas som någon slags höjdpunkt på detta Camila Cabellos andra släpp, men den räcker inte för att bära den hela mediokra platta den har i släptåg.  

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Sarah Mary Chadwick - Please Daddy

Please Daddy är uppföljaren till the Queen Who Stole the Sky som Sarah Mary Chadwick släppte för nio månader sedan. Det allra första spåret heter When Will Death Come och i den allra första versen medger Chadwick att ingenting har blivit bättre sedan vi sist hördes.

Det Brinner - Bara öppna ögon kan se

2016 startade Matilda Sjöström från Steget ett simultant soloprojekt. Under namnet Det brinnersläpper hon vad hon själv kallar gråtdisco, ett fri genre som uppmuntrar till fuldans. Bara öppna ögon kan se är det andra albumsläppet under namnet. 

ShitKid - Duo Limbo/Mellan himmel å helvete

”Jag måste tona ner min oförskämdhet, min högljuddhet, men jag vet inte hur”, suckar Åsa Söderqvist i Vredesterapi (eller ”I have to be a little less, a little less loud, but I don’t know how” som det heter för den som föredrar den engelskspråkiga varianten Anger MGMT). Men även om Åsa Söderqvist och Lina Molarin Eriksson i högsta grad bör tas på allvar behöver vi nog inte göra det med just det citatet.