Highasakite har varit extremt produktiva på sistone, men med den senaste tidens framgångar kom också de externa förväntningarna som kan vara kvävande för vilken kreatör som helst. På The Bare Romantic har Highasakite därför gjort allt de kunnat för att verka utanför dessa allmänhetens krav.
Jag tyckte mycket om The Bare Romantic Pt.1 när den nådde oss i höstas. Att jag skulle tycka om den andra halvan av detta släpp kanske således inte var någon högoddsare. Så länge det norska bandet inte tog en tvär sväng mot black metal på The Bare Romantic Pt.2 var jag med på tåget.
För jag vet inte hur, men Highasakite trycker på alla mina knappar. Jag får gåshud, och ett underbart lugn infinner sig. Hjälp, jag kanske upplever deras musik som ASMR? Om så är fallet känns det ju onekligen bättre att bara sätta på lite härlig norsk indie än att behöva sitta och titta på någon knäppis som borstar håret två centimeter ifrån en mikrofon på Youtube.
Foto: Jörgen Nordby
