Highasakite - The Bare Romantic Pt.2

Sophie Winberg 00:00 9 Feb 2020

Highasakite har varit extremt produktiva på sistone, men med den senaste tidens framgångar kom också de externa förväntningarna som kan vara kvävande för vilken kreatör som helst. På The Bare Romantic har Highasakite därför gjort allt de kunnat för att verka utanför dessa allmänhetens krav.

Jag tyckte mycket om The Bare Romantic Pt.1 när den nådde oss i höstas. Att jag skulle tycka om den andra halvan av detta släpp kanske således inte var någon högoddsare. Så länge det norska bandet inte tog en tvär sväng mot black metal på The Bare Romantic Pt.2 var jag med på tåget. 

För jag vet inte hur, men Highasakite trycker på alla mina knappar. Jag får gåshud, och ett underbart lugn infinner sig. Hjälp, jag kanske upplever deras musik som ASMR? Om så är fallet känns det ju onekligen bättre att bara sätta på lite härlig norsk indie än att behöva sitta och titta på någon knäppis som borstar håret två centimeter ifrån en mikrofon på Youtube.

 

 

 

Foto: Jörgen Nordby

 
Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Heat - H.E.A.T. II

Efter 2017 års vattendelare Into the Great Unknown, som var ett uppfriskande initiativ av en mer modernt pop-orienterad aor, går Heat tillbaka på H.E.A.T. II till ett sound som har mer gemensamt med deras mer traditionella grund. Det är inte förvånande.

Greg Dulli — Random Desire

Den där förmågan att genom kombinationen av öronbedövande gitarrmangel och medryckande soulgroove åstadkomma en känslostormande passion har sällan svikit Greg Dulli. Sedan Afghan Whigs första inspelningar har den burit under tre årtionden med det bandet och någon gång ihop med Mark Lanegan som The Twilight Singers. Bara på Afghan Whigs senaste album, det andra efter återföreningen 2012 gick det rutin i receptet, och kanske berodde det på att återföreningen mer var Dullis sätt att betala tillbaka till sämre bemedlade bandmedlemmar än hans eget behov? 

The Night Flight Orchestra - Aeromantic

Denna nostalgiska konstellation är redan inne på sitt femte album och lyckas, som vanligt, med konststycket att kombinera en hög utgivningstakt med en enastående kvalitativ nivå. 

Med Soilwork-sångaren Björn Strid i spetsen fortsätter gruppen på sitt hedervärda uppdrag att sprida rock (och pop) sprungen ur 80-talets tidiga år. Generellt sett är detta den äldre skolans aor som dock har ett närmre förhållande med Abbas teatraliska melodiarrangemang samt en ådra av disco (och nyanser av schlager!).