Calexico har fått sitt namn genom en sammansättning av orden California och México, och klangmässigt är det ungefär så de låter. Blandningen av americana och latin är mysig, och framförallt är det inte uttjatat inom julgenren (jag försöker förtränga Feliz Navidad).
Något som däremot är uttjatat, är covers på samma gamla jullåtar. Nu är ju julen traditionernas högborg, men ändå, varför denna ovilja att skapa nya jullåtar? JA, Lennons Happy Xmas (War Is Over) är fin, och Calexicos version var väl också det. Vill man tillföra tradition hade jag uppskattat mer covers som den mysiga Mi Burrito Sabanero, en låt skriven av den venezuelanska artisten Hugo Blanco från 1972.
Men jag ska inte vara för hård. 8 av 12 låtar är trots allt original och hela skivan är väldigt behaglig. Calexico ska också ha en eloge för smakfullheten. Alltså att de inte adderat överdrivna bjällror och barnkörer och sånt som gör att man föraktar julmusik.
Denna skiva är till oss som inte är tillräckligt sinnessjuka för att lyssna på Mariah Carey och kolla på tecknade julfilmer för barn. Vi som tycker att ”ugly christmas sweaters”, knäck och doftljus som stinker kanel är vidrigt. Men som samtidigt inte orkar vara Grinchen, för alla trevnads skull och för att julklappar är nice. Vi som är likgiltiga inför julen. Denna julskiva är till för oss.
