Calexico - Seasonal Shift

Anna Bjermqvist 08:34 20 Dec 2020

Calexico har fått sitt namn genom en sammansättning av orden California och México, och klangmässigt är det ungefär så de låter. Blandningen av americana och latin är mysig, och framförallt är det inte uttjatat inom julgenren (jag försöker förtränga Feliz Navidad).

Något som däremot är uttjatat, är covers på samma gamla jullåtar. Nu är ju julen traditionernas högborg, men ändå, varför denna ovilja att skapa nya jullåtar? JA, Lennons Happy Xmas (War Is Over) är fin, och Calexicos version var väl också det. Vill man tillföra tradition hade jag uppskattat mer covers som den mysiga Mi Burrito Sabanero, en låt skriven av den venezuelanska artisten Hugo Blanco från 1972.

Men jag ska inte vara för hård. 8 av 12 låtar är trots allt original och hela skivan är väldigt behaglig. Calexico ska också ha en eloge för smakfullheten. Alltså att de inte adderat överdrivna bjällror och barnkörer och sånt som gör att man föraktar julmusik.

Denna skiva är till oss som inte är tillräckligt sinnessjuka för att lyssna på Mariah Carey och kolla på tecknade julfilmer för barn. Vi som tycker att ”ugly christmas sweaters”, knäck och doftljus som stinker kanel är vidrigt. Men som samtidigt inte orkar vara Grinchen, för alla trevnads skull och för att julklappar är nice. Vi som är likgiltiga inför julen. Denna julskiva är till för oss.

 
Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Kiwi Jr. - Cooler Returns

Jag har börjat tröttna på band med DIY-stämpeln. Det finns inget tråkigare än band med dåligt skrivna låtar som försöker dölja det faktumet bakom skräniga gitarrer och fula sångröster. Ibland har dom någon kul textrad, oftast inte. Snark. 

Lil Skies – Unbothered

Lil Skies största idol är Lil Wayne och det hörs. Rapparen erbjuder likt sin idol hiphop på trapbeats och autotune. Båda med en röst, varken gnällig eller aggressiv utan någonstans mittemellan. Deras röster ligger som ett ludd över de tunga basgångarna och smattrande 808-trummorna. Vad som skiljer rapparna åt är det där lilla extra. Det där lilla extra som Lil Wayne har, och Lil Skies saknar. 

 

Therion - Leviathan

För att vara så pass etablerat som Therion är arbetar de i en högst perifer miljö, bortom trender och regler. Det gör det svårt att veta vad man ska förvänta sig av bandledaren Christofer Jonssons gotiska symfoniska operametal. Men inför denna sjuttonde fullängdare var ambitionen uttalad att ta fram Therions mer ”hittiga” stunder.

Michaela Åberg - Merry Crisis

Så länge jag kan minnas har jag varit svag för psykedelisk rock. Musiken lyckas många gånger gräva sig långt innanför huden, men det finns även flera fall då psykrocken har misslyckats och i stället framstått som pretentiös. Det hela beror helt enkelt på vem artisten är.