Burn The Priest - Legion: XX

Christoffer Bertzell 00:00 17 May 2018

När Lamb of God återvänder till sina rötter, rotar upp sitt första bandnamn och spelar in covers av hardcore, punk och industri som formade dem blir till och med jag intresserad av de annars ofta ljumma jänkarna. Trots att urvalet av låtar bär tunga namn som Ministry, Cro-Mags och S.O.D. så kör de fem vännerna dem genom ett Lamb of God-filter och förvandlar detta till en härlig upplevelse av svettig moshpitaggression och adrenalinstinn attityd. Det är imponerande när de verkade vara nära utbrändhet efter förra plattan. Randy Blythe är som förväntat otrolig vid mikrofonen, men Chris Adlers makalösa trumspel kan få även den stelaste person att börja dansa. Hoppas detta smittar av sig på nästa Lamb of God-album!

 
Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Chemtrails - Cuckoo Spit EP

När jag bodde i USA (japp, här kommer det igen..!) så hörde jag bandet Julia Brown (inte att förväxlas med artisten med samma namn) för första gången. Det var min soon to be-pojkvän som skickade låten Library till mig och jag tänkte: ingenting i världshistorien kommer någonsin slå det här. Det är svårt att förklara varför, och jag är ganska säker på att ca ingen annan känner så för dem.

Nord & Syd - 80%

För fem år sedan debuterade Nord & Syd med den kritikerrosade plattan Som en människa och nu är de äntligen tillbaka med nytt material. Om du undrar varför det dröjt så lång tid med att följa upp succén så beror det på följande: bandmedlemmarna har skaffat fem barn, haft två diskbråck, flyttat sex gånger, inlett nya relationer och bytt jobb ca tio gånger.

Jag blir utbränd av att läsa det.

Jonas Bergsten - Varm vidrig sommar

På sitt andra album fortsätter Jonas Bergsten sjunga välbalanserad och skevt fraserad vispop med privata livsiakttagelser och stadig lokalförankring i Umeå i såväl texter som Annika Norlin-duett. Deras Minnet kanske väljer bort det dåliga är ett av flera utmärkta spår, intill den spröda Säg nånting som gör att jag kan och den politiskt förtvivlade Fiender. Men hur sympatiskt och trevligt det än är blir det aldrig angeläget.