Bob Hund – 0 - 100

Patrik Forshage 23:29 12 May 2019

"Om du gillar oss älskar du det här”. Så inleder ett vuxet och väletablerat Bob Hund sitt nionde album, och 25 år efter debutalbumet tyder det på självkännedom. Eller om det tyder på uppgivenhet inför svårigheten för ständigt sökande innovatörer att hitta någon enda stig som de inte redan trampat omkring på? Hur som helst har de rätt, den som uppskattar Bob Hunds aviga indiepop med absurdistiskt ordlekande texter får sitt lystmäte här. 

Frågan är snarare om Bob Hund har accepterat att vara så väletablerade att publiken vet precis den får på ett nytt album med dem. Somligt förmedlar en sådan mätt stabilitet, till exempel skojfriska låttitlar som Enhörning med 2 horn, Thomas Öbergs finurliga skojigheter och poserandet med vägkoner i var och varannan publikation.

Men annat säger att de fortfarande har en vilja att hitta nytt. ”Oväntade vändningar” vill de fortfarande åstadkomma, enligt presstexten, men hur gör man då det när alla trosvisst förväntar sig just det? Ibland har det slagit över i desperata gester och gimmickar, förut att spela enbart på lånade instrument och här att spela in ett nytt album inför publik på Orionteatern i Stockholm. Det är sökt och kan bli ansträngt, även om det faktiskt funkar fint när publiken som här är särskilt aktiv med allsång och rytmklapp i blivande hitten Många bollar i elden

Kanske genom ett större allvar än på länge, mitt i fyndigheterna. Mamma, din jord är dramatisk och påträngande med sitt stora vemod - ”Sorgen är som havren, växer högt men ekar tomt” - och med gitarrer som kan vara bland det bästa vi hört från Bob Hund. Vi är såå lyckliga som bara olyckliga människor kan bli arbetar med mollstämningar och vemod, men är samtidigt full av hopp med stor euforisk kör. Det är Bob Hunds dubbeltydighet i sin prydnad - ett sånt där tillfälle där det inte bara är smarta ordvrängningar utan något oroande mångfacettererat och äventyrligt tolkningsbart.

Och precis som alltid erbjuder Bob Hund ett rejält knippe utmärkta poplåtar utöver dessa. Så glad 1 gång är pådrivande B-52’s-popdisco, och Impopulärmusik skulle kunna vara bandets framtida signaturmelodi. Om du gillar Bob Hund älskar du det här. Om du inte gillar Bob Hund finns här faktiskt gott om tillfällen att ändra uppfattning.

Läs även: Döskalle & Mästerligt möter Bob Hund

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Fler musikrecensioner

Diesel Park West — Let It Melt

Man stöter ihop med en kär gammal vän, en av de där som var bland de viktigaste men som helt försvunnit från radarn. ”Nämen! Det är ju du!” Och mot logikens alla lagar har båda tid för en fika eller en öl, just där och då! Så fantastiskt kul!

Alex Cameron — Miami Memory

Intelligens. I en tid när det offentliga samtalet styrs av utstuderat dumma twitterstormar i syfte att devalvera både sanning och logik är det nästan överväldigande att stöta ihop med någon som är lugn, resonabel och intelligent, och som inte bara är beredd att stå för alla de egenskaperna utan som dessutom samtidigt är underhållande sällskap. Någon som Alex Cameron. 

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!