Lux Interior blir 51 i oktober och frugan Poison Ivy blev 44 ifebruari. Pumpsen och lackdräkten sitter dock fortfarande som gjutna (påLux, förstås!) och träsk psychobillyn är lika intakt den.
Faktiskt bra mycket bättre än på väldigt länge. Det svänger kraftigt och för en gångsskull har de haft vett på att göra en riktig produktion och förse den med bra ljud. Annars finns det ju som bekant en hel hoper med nästan olyssningsbara Cramps-plattor.
Ålder är egentligen helt oväsentligt när vi snackar The Cramps; både Lux och Poison känns odödliga, som två seriefigurer på rockbanan.
Men sett till frontduons vuxenhet unnar man dem en rejäl och välförtjänt framgång, och frågan är om det inte är dags nu. Tidigare har jag nästan alltid tröttnat på en Cramps-platta innan den tagit slut, men den här lyckas fånga mig till det bittra slutet, i detta fallet en legitim vansinnes framkallarekallad Haylass Hyena.
Innan dess har jag njutit av primitiva pastischer som God Monster, Sheena's In A Goth Gang och It Thing Hard-On, för att bara nämna de tre coolaste titlarna. En helgjuten Cramps-platta? Nej, det är inte första april. Men en bra.
Skivbolag:
Artist:
