Jag har nästan försökt att lyssna sönder detta men Stephen Wilkinssons nya mästerverk går inte att förstöra, det bara växer stillsamt och organiskt. Jag tror att det är funktionen av att Silver Wilkinson både kan agera bakgrundsmusik och samtidigt uttrycka en djup nyans- och intensitetsrikedom som gör att den bringar mening i alla lyssningssammanhang. Det hänger ihop med den nästintill generande sympatiska framtoningen som fortfarande är gällande på brittens sjunde album. Segment av åskmuller från eran av mjuk fåtöljtechno, gitarrmelodier skapade med fjädersträngar, lagom skitiga ryggsäcksbeats, en röst som lyssnar tålmodigt och ett inspelningsnoise samplat från försommarvärmen blir till sommarens bästa indie med omnejd.
Skivbolag:
Artist:
