Ibland kan det mest oväntade och smarta vara att inte utvecklas alls. När Underworld slog igenom för fem år sedan sågs de som en del av en hel scen. En technodunkande scen mestadels bestående av skalliga män som rullade ut synthmattor för en publik som nog egentligen hellre satt hemma och hade ett privat rave framför sin PowerBook än rullade runt ute på ett grönt fält.
Men 1999 finns inte den där scenen längre. Plötsligt är alla knapptryckande män borta. Alla halvcrazy baldheads verkar ha bytt datorerna mot gitarrer eller låst in sig på sina sovrum med en Paul Schütze-box. De enda som verkar vara kvar är bröderna Orbital. Men inte ens de är sig lika. På en nytagen pressbild - som chockade omvärlden - hade plötsligt en av bröderna fått hår.
Det är i det läget som Underworld, efter flera års tystnad, väljer att komma tillbaka. Det är i det läget som Underworld gör ett album som - trots att det låter nästan precis som de gjorde förut - gör en lika häpen och förbluffad som en hårddiskrasch. Man bara sitter där framför datorn, oförmögen att göra annat än att stirra rakt fram och le som ett flygplan.
Det geniala med Underworld är att de samtidigt lyckas vara både väldigt smarta och väldigt dumma. Å ena sidan gör de sofistikerad fomgivartechno lika finkänsligt utmejslad som en versal av typsnittet Bodoni. Underworld är till och med en del av designkollektivet Tomato, som bland annat gjort Moderna Museets designpgroram. Men å andra sidan har de samtidigt hjärnorna fulla av "Lager, Lager, Lager" och gör disco som kliar sig i skrevet.
Bruce Lee låter som en renovering av en webbyrå. Med slägga. Kittens låter som din video plötsligt fått eget liv 20 minuter efter att Trainspotting slutat. Vi snackar värsta Poltergeist-technon. Shudder/King of Snake börjar som ett elektroniskt IQ-test - typ R2D2 spelar schack med HAL - men dunkar sedan iväg med ett komp som är snott rakt av från Donna Summers I Feel Love. Och varför inte? Ingen har fortfarande tagit synthmusiken längre än vad Giorigo Moroder gjorde 1977.
Beacoup Fish är dessutom en av ytterst få skivor jag hört som låter lika bra i minaityrhögtalarna på en iMac som på högsta volym på en bar.Skivbolag:
Artist:
