V2
Ray Davies
Britpopen börjar och slutar här.
Shivaree
Vem kan undvika vitsar om dessa americana-covers?
Don’t Be a Stranger
De har nästan prickat in alla rätt.
Christian Kjellvander
Det kommer dagar när det eviga visade sig vara undflyende, när kärleken avslöjar sig som en sol-och-vårare och när marken är täckt av aska. Christian Kjellvander vet det, så nygift han är, och han vet hur att förmedla det. Mollstämningarna är så intensiva att de krossar förljugna livslögner, men värmer vemodiga själar, och bara fågelkvittret som smyger förbi innehåller någon glädje.
Fjärde Världen
Vissa kan inte sluta drömma om 90-talets Brooklyn och Queensbridge.
Laakso - Mother, am I good looking?
”De säger att Laakso sitter på något stort” — surret har funnits hela vintern. Men hur skulle de kunna överträffa sitt förra fulländade album?
Kristofer Åström
Dyster och popig americana, som vanligt. Men så mycket bättre än vanligt.
Brett Anderson
Brett Andersons sista suck
Clap your hands say yeah
Clap your hands say yeah gjorde en av förra årets bästa plattor, den låg till och med etta på mitt personliga bidrag till årsbästalistan i Nöjesguiden. Som ett mer uppsluppet Arcade Fire, med refränger söta och uppradade som smultron på ett strå.