Andromeda Heights

11:38 24 May 2000
Oasis vs Blur var en sak, men för mig och många andra stod detstora britpopkriget redan våren 1984 när The Smiths och Prefab Sprout kommed sina respektive debutalbum, efter ett par fantastiska singlar.Jag höll alltid på Prefab. Både Paddy McAloon och Morrissey var vackraförlorare, men McAloon var vekare och mer romantisk - och även om Swooninte på något sätt var ett perfekt album, så kändes det som att han sattinne med en alkemisk popformel som bara behövde lite renare råmaterial föratt glansen skulle bli av pophistorisk klass.På den punkten blev vi besannade. The Smiths må ha varit viktigare när detgällde att påverka hur ett par generationer band och fans lät och såg ut,men Prefab Sprout har gjort betydligt bättre album.Inte så många, dock. Andromeda Heights är bara det femte "riktiga" albumeti karriären och det första verkliga livstecknet på sju år. Undermellantiden har Paddy, enligt vad han själv påstår i intervjuer, spelat inen drös nästan-klara-album - Prefab-plattor och olika temaskivor omvartannat - likt en nordengelsk Brian Wilson; besatt av att bryta ny markoch sammanfatta pophistorien på samma gång.Vad som är sant och inte kvittar. Huvudsaken är att han då och då kommer till avslut. För även om han mer än någonsin går i otakt med allt vad den musikaliska samtiden heter, så känns det som att det 1997 finns ettskriande behov av ett album som låter som Andromeda Heights. Av någon somkan skriva de storslagnaste av melodier, smycka dem med arrangemang som ärlika mycket Joe Meek som Van Dyke Parks - och samtidigt lyckats få det hela att låta så ofattbart opretentiöst och intimt. Vem mer än McAloon kan göralåtar som Life's a Miracle, med rader som "don't be scared to care" - påblodigt allvar? Han blandar narcissistisk självömkan och ältande av gamlaoförrätter med de naknaste livsinsikter, till melodier som är lika fräschasom klassiska - och ristar sina initialer i den eviga pophimlen medåtminstone nio av tolv spår på det här albumet. Nostalgi? Inte för en sekund. Därtill är allvaret bakom alldeles för stort.Om inte frasen "Songs Written Out Of Necessity" använts för att ge titelnåt deras debutalbum, så kunde den fått namnge den här sångsamlingenistället. Och när folk gör saker för att de måste, då blir det ofta så härbra. Även om det sedan kan dröja sju år.
Skivbolag: 
Artist: 

Fler musikrecensioner