Många artister skulle tycka att det var känsligt om det kom fram att hälften av låtarna på deras nya album egentligen var avsedda för en Mupparna-film. Inte Andrew Bird. Han är en man som slänger sig mellan indieturnerande, soundtrackkomponerande och tonsättande av Ian Schneller-skulpturer för Guggenheimmuseet, och för den som inte låter ambitioner stötas mot prestige är Mupparna inget att skämmas för. Det är i den intelligenta bekymmerslösheten han finner en tvillingsjäl i Randy Newman, som rent fysiskt kan skymtas i kulissen bakom Lazy Projector, och slår sig ihop med St Vincent för en munter duett. Någonstans brister det kanske i fokus en aning, men Andrew Bord gnider sin fiol och visslar förnöjt vidare i trygg förvissning att hans status som indievärldens charmigaste ekvilibristkuf fortsätter att vara ohotad.
