Klassiskt skolade violinister som flippar ur och gör sina konservatorieprofessorer galna har en plats reserverad i mitt hjärta. Till och med om de har en bakgrund i band med fåniga namn som Velvet Underground eller Squirrel Nut Zippers. De ryms visserligen lätt i höger förmak utan att kräva särskilt mycket utrymme, men med The Mysterious Production of Eggs intar Andrew Bird från Chicago stol nummer två.
En del vill sortera in Andrew Bird i facket för ny folkmusik tillsammans med Devandra Banhart. Men röstens värme och texternas smart försiktiga lekar med klichéer gör att han står trygg intill Paul Simon, och närmast kommer Andrew Bird pophantverkare och studiowizzards som 10CC, Ron Sexsmith, men framför allt, Rufus Wainwright.
Andrew Bird tillagar kristallklara små popmelodier med rikliga mängder avancerade stråkpartier och körarrangemang, och kryddar med en rejäl portion visslande. Ibland serverar han dem på en botten av försiktiga maskinbeats, och någon gång får vi smaka en Tom Waits-stötighet där gitarren doftar Marc Ribot. Inte bara de excellenta omslagsillustrationerna ger samma varma känsla av att läsa en riktigt bra bilderbok av Tidholm den äldre. Texterna utspelar sig på de finansiella institutionernas tivolin eller slagfältens lekplatser, och är befolkade av monster, Disneyprinsessor, tandtroll, Jesus och andra sagofigurer.
Andrew Birds återhållet pastorala kammarpop slår hårt, men det känns som en kyss. "When the words we use have lost their bite, now they hit you like an imaginary pillow fight."
Skivbolag:
Artist:
