Årtionden av extremt kapabla musiker skulle dumpat sina galna frontmän, och band skulle för länge sedan slutat släpa med sig kaosiga sångare på turnéer om det inte var för att de gav dem något musikerna desperat behövde. Lite ömtålighet och oförutsägbarhet.
När någon som till vardags är en klassiskt tränad musiker släpper soloprojekt saknas därför inte helt sällan någonting för mig. Kvar är musik så noggrant avvägd och välbalanserad att jag har svårt att frammana någon riktig känslomässig reaktion till den. Jag har svårt att falla för de arrangemang som känns arbetade så pass att de inte spretar, skaver eller sticker ut åt något håll.
Med det sagt är Pelle Ekerstams Big City, Bright Lights en välarbetat och skicklig platta, bara för återhållen för mig.
