Trappaner har ett av de lustigaste namnen bland stans restauranger. Att inte särskriva Trappaner gör att man vill uttala det med betoning på mellersta stavelsen och inte den sista. Att det heller inte har något med nedtrappning att göra sedan flytten till de nya lokalerna gör det hela ännu mer mystiskt. Om något är det numera en upptrappning. Jag blir nästan lite tårögd av glädje när en restaurang är så stolt över de lokala traditionerna och råvarorna att man försöker omskapa, modernisera och utveckla dem. Varje region har en sådan restaurang, Skåne har ett par och Trappaner är en av de bästa. Nu är inte Trappaner skånsk-ortodox, nej vissa av råvarorna och teknikerna har letat sig in i köket via snabba flygplan från hela Europa. Den stekta vakteln med apelsin och russinsås kommer med en puré på rökt selleri som jag aldrig kommer att glömma. Mitt i min förvirrade demens en dag på ålderdomshemmet kommer jag utbrista "Den där utsökt rökta selleripurén som jag åt på Trappaner 2005, ge mig mer av den nu!". Och ingen runtomkring kommer att fatta någonting.
Vad jag inte kommer att minnas är raviolin på hummer med kalvbräss och tonfiskcarpaccio. En besynnerlig blandning där texturerna och smakerna inte tillförde varandra någonting utan mest slogs om uppmärksamheten istället för att arbeta ihop. Men den rätten finns inte längre. Glömd. Borta. Istället finns en 10 rätters avsmakningsmeny som får mina smaklökar att resa i tid och rum. Något allas smaklökar borde göra lite oftare.Stad:
Lokal:
