French Express är namnet på koncernen bakom idel fullspikade krogar som Babette, Nizza och Schmaltz. Förutom maten och genomgående gemytliga atmosfärer är de kända inte minst för sina ambitiösa vinlistor. När det började ryktas om ett joint venture tillsammans med Totemo Ramen höjde vi därför på ett och annat ögonbryn. Dessa intog emellertid alltmer sin rätta position då det stod klart att nysatsningen Tengu skulle servera ramen främst under lunch, för att under kvällstid blomma ut till en fullfjädrad Izakaya med såväl japanska som skandinaviska smaker.
Vi anländer till lokalen som är belägen i A House och således granne med såväl Mr Cake som Omaka tidigt en murrig torsdagskväll och sånär som på våra barplatser är restaurangen fullproppad. Vi noterar även direkt att ett av långbordet är annekterat av stora delar av stans manliga musikelit. Ångan från det öppna köket sprider doften av såväl buljonger som brännare och kolgrill vilket är en aptitretare god som någon. Vi kastar oss därför över snacksmenyn så snart hovmästaren visat oss fram till våra platser.
Att boka plats just vid det öppna köket visar sig vara ett fiffigt val, då vi inte bara får bevittna hur beställningen tillreds utan den landar också blixtsnabbt på serveringsfaten framför oss. Först ut är friterad kyckling Karage för 95 spänn som är så varm att den nästan bränner hål i gommen. Precis som det ska vara med andra ord, och smaken sitter även den som den ska. Strax därefter svalkar vi den sargade gommen med en syrlig hälleflundra (165 riksdaler) smaksatt med ingefära, soja och harsyra. Lite ankhjärta (95 kronor) och flankstek (150 balubas) på spett får representera det grillade utbudet, och även dessa slinker ner utan motstånd men följs kanske heller inte av några applådåskor då lite mer saftighet hade varit på sin plats. Till detta blir det emellertid lite vitaminer också i form av tengusallad med vietnamesisk dressing samt spetskål med sesam, som ökar på fräschören.
På vinlistan återfinns flera favoriter från systerkrogarna Nizza och Babette, och ölfronten bjuder på inslag från såväl Sthlm Brewing som uggleölen Hitachino. Men framför allt står sake i fokus. Opastöriserad sake i former, färger och flavörer vi tidigare inte stött på. Riskorn av olika poleringsgrader har gett en överraskande bredd som kan matcha i princip varenda rätt som ställs fram. Faktum är att det är just den dryck som passar bäst till de flesta av rätterna, även om öl givetvis matchar det mesta som erbjuds i matväg.
Ramen serveras även på kvällen och sympatiskt nog i två olika storlekar, vilket gör att vi utan större mankemang även kan sluka en välsmakande miso (120/185 kronor).
Trots att vi är supermätta lyckas servitören slutligen sälja på oss en Taiyaki - en fiskformad kaka fylld med i detta fall matchakräm - vilket också överraskande nog visar sig vara en av kvällens största behållningar smakmässigt. Bra övertalat, herr servitör.
När notan visar sig landa på blott dryga femhundringen per person tar vi en mental handskakning på att återvända inom kort. Varför inte för en lunchramen redan nästa dag?
