Foto: Thomas Wal
I november förra året öppnade restaurang Gropen upp dörren, efter 110 års dvala. Då var Gropen ett ställe dit folk gick för att dricka sig fulla, men nu känns restaurangen lite sobrare och lite härligare.
Menyn är okonstlad och välkomnande. Klassiskt med modern twist, enligt krögaren själv. Vi beställer råbiff och ostron som serveras med brynt smör och stekt surdegsbröd. Till vår förvåning och besvikelse, åtminstone till en början, serveras ostronet i råbiffen. Det visar sig vara ett smart grepp och vi applåderar det enkla initiativet. Vi får även in en korv på hare som serveras med gräddkokt savoykål och portvinsreduktion. Korven är precis lagom macho, fylld med pistagenötter och lardo, härligt syrlig. Den lena och söta savoykålen tar oss ner på jorden igen. En felfri förrätt, i vårt tycke.
Varmrätterna då. Stekt ankbröst med savoykåldolmar fyllda med kyckling, serveras med pumpafrön och pumpafröolja samt hibiskus. För enkelt, frågar du dig? Inte då. Var för sig kanske smakerna kännas aningen vanliga, men de lirar fantastiskt väl tillsammans. Entrecôte från Dalsjöfors känns som en vinnare. Och det är den till viss del. Köttet är väldigt bra tillagat, tillbehören likaså. Till köttbiten serveras palsternacka och broccoli som pankofriterats, och upptill får vi friterade grönsaker och sotad citron. I efterhand känner vi oss lite blåsta. Inte lurade, utan korkade som gick på menyns absolut säkraste kort.
Gropen levererar allt en restaurang i prisklassen ska. Bra service i lagom mängd, av personal som mer än gärna tar dig i handen när du har svårt att välja vilket håll du ska gå. De kan inte lastas för vårt felval. Vi var bombsäkra på entrecôten, även om vi hade kunnat ta en korrigering av servitrisen.
Gropen har framtiden för sig. Och om ni följer vårt råd kommer ni att gå dit ofta och gärna. Och då får vi ha Gropen kvar i ett par decennier framöver.
