Ryktet om den nyöppnade kvarterskrogen Hjördis har spridit sig som en löpeld. Några oroväckande regnmoln övertalar oss att inte lockas av den enorma uteserveringen vid vårt besök.
En lättgravad lax med fänkålspuré rivstartar vår sittning tillsammans med en körveldoftande zucchinisoppa samt en sallad med gratinerad chèvre. Den sistnämnda är den enda i denna trio som inte riktigt överträffar våra förväntningar. Framför allt soppan är såväl mustigt gomkramande som visuellt tilltalande. När varmrätten därefter gör entré utser vi torsken, vars mjällhet påpekas upprepade gånger, till en vinnare. Även om både den halstrade rödingen såsom den heta cheeseburgaren med chipotle gör jobbet med bravur. En genomcharmig om än lite virrig servitris med en genuint välvillig inställning tar hand om oss hela sittningen. Och med en sådan approach spelar det mindre roll om det kanske spills ut någon liter vatten över bordet, om kunskapen om zucchinisoppans ingredienser kanske inte är helt hundra eller om alla uttal inte är felfria. Det blir snarare en behagfull extra krydda. När notan slutligen kommer in är det inte utan att vi höjer på ögon-brynen. Visserligen har någon glömt att ta betalt för kaffet men att landa på dryga tolvhundra kronor för tre personers supé inklusive vin, öl och avec är inget annat än ett mirakel. Det enda vi ångrar från vårt besök på Hjördis är att vi inte hann prova den gigantiska omelett som bordsgrannen fick in precis när vi lämnade restaurangen. Det får bli nästa gång.
