Coco & Carmen

Det var för två år sedan som krögaren Joakim Almqvist, känd från cigarettaska och hästhuvuden på Stockholms stökigaste krog Punk Royale, tillsammans med entourage tog över prinsessan Lillians gamla favoritkrog Coco & Carmen på Banérgatan. Väldigt lite är sig likt sedan dess, åtminstone matmässigt även om man såklart känner igen lokalen. 

Ambitionen med Coco & Carmen var för Almqvist och gänget redan initialt att göra den "lite mindre punk och lite mer royale" än koncernens andra krogar, och det är avsmakningsmeny som gäller till såväl lunch som middag. För 700 spänn på vardagar och 1000 på helger får du en överkörning som heter duga, vilket vi tämligen snart ska bli varse om då vi träder in på krogen en sen lördagskväll på restriktionstidens upplopp. 

Vi kickar igång med en Malt Royale, krogens egen lageröl, medan vi väntar på att bli fulltaliga. Därefter är det bara att spänna fast säkerhetsbältet och riva av det traditionella startskottet bestående av svart kaviar och iskall vodka. Skillnaden här jämfört med punken är att den förstnämnda äts med sked och inte direkt från handen. Som sagt, lite mindre punk och lite mer royale. Borta är också de skojfriska och ibland buskisdoftande uppläggningarna som ankleversmileys och hästtartar i handske som kännetecknar föregångaren. Här är de ersatta av idel eleganta anrättningar på råvaror som Pippi Långstrump hade fått slanta upp ett ansenligt antal guldpengar för att lägga vantarna på. Vi pratar hummer, mer kaviar, ännu mer kaviar och inte minst fingerlime. Denna pyttelilla och jättesaftig citrusfrukt har ett fruktkött som består av små pärlor av saft som mer eller mindre exploderar i munnen när man tuggar på dem – en av många genomtänkta detaljer som går som en röd tråd genom hela måltiden.

På tal om rött så är det vin av just denna färg som får följeslå oss genom hela måltiden. Vi serveras bland annat ett par årgångar Roc d'Anglade – den ena bättre än den andra – samt en Chinon signerad Olga Raffault. Båda ligger runt tusenlappen för en flaska vilket får ses som klart överkomligt sett till leverans.

Måltiden tar till synes heller aldrig slut, utan rätterna efterlöser varandra som ett dekadent lämmeltåg av godsaker. Men efter tre timmar befinner vi oss emellertid på upploppet och hade vi inte varit så hysteriskt mätta skulle krogen nog ha fått en stående ovation. Här återstår bara att lyfta på hatten och tacka ödmjukast för en servering värdig en kunglighet.