Modevärlden är av någon anledning full av parkonstellationer som fortsatt bortom kärleksförhållandets slut – Valentino och Giancarlo Giametti, Domenico Dolce och Stefano Gabbana, Yves Saint Laurent och Pierre Bergé, samtliga relationer som pågått under flera decennier. De senares relation är ämnet för långfilmen Yves Saint Laurent, som utspelar sig under just de nästan tjugo år – 1958 till 1976 – som de var ett kärlekspar. Strax innan Saint Laurent gick bort 2008 gjorde de en partnerskapsregistrering och Bergé sålde den enorma konstsamling som paret samlat på sig sedan sextiotalet på auktion, något som dokumentärfilmen L’amour fou skildrade och som också vidrörs i Yves Saint Laurent.
Det är en fruktansvärt vemodig bild: Pierre Bergé ensam i det gemensamma hemmet omgiven av prylar och påminnelser av livet som har passerat. De premisserna ger mycket gratis. När jag såg L’amour fou räckte det med några meningar ur Pierre Bergés tal på Yves begravning för att bryta ihop totalt: ”Vad morgonen i Paris var ung och vacker första gången vi träffades. Hur skulle jag kunna föreställa mig att vi femtio år senare skulle vara här, mittemot varandra, och att jag skulle ta adjö av dig en sista gång. Det är sista gången jag talar med dig, Yves. Sista gången jag kan det. Det är till dig jag talar. Som inte hör mig, som inte svarar. Det är omöjligt att inte minnas.”
Så vad är då det här för skit? Maken till slapp biopic! Maken till respektlös och feg skildring av Saint Laurents och Bergés förhållande! Här hängs kärlekshistorien upp på diverse triangeldraman, som om relationen i sig inte vore intressant nog. Yves Saint Laurents vän och musa Loulou de la Falaise lär vända sig i sin grav, för övrigt – hela arken där den unge Yves går från renskrubbad, blyg nykterist till långhårig Studio 54-besökare kan sammanfattas med: en dag dök hon upp med knark och stora smycken och sedan gick det utför. Ytan sitter visserligen som en smäck, och huvudrollsinnehavaren Pierre Niney har fångat varje Yves Saint Laurents manér – men vad hjälper väl det när kärlekslivet, konstnärskapet, ångesten, allt som är intressant med den här livshistorien, skildras tunt och fladdrigt som en bit chiffong. Gå och shoppa istället för att se den här filmen.
