Väninnor

Fem kvinnor i 70-årsåldern berättar om sina liv som bi- och homosexuella. De berättar om intolerans, skam, skuld och smussel; det allra mest förbjudna. De berättar om den första kärleken, om arrangerade äktenskap och den långa resan genom ett 40-tal som straffade homosexualitet med fängelse, via ett familjecentrerat 50-tal med mamma, pappa, barn, fram till ett yrvaket 60-tal och ett gryende uppvaknande under 70- och 80-talet. Cecilia Neant-Falk och Nina Bergström har gjort en omväxlande mycket stillsam, reflekterande film, blandat med tempostarka växlingar, mycket musik, kollage -- och befriande humor. Här finns också ett originellt bildtänkande, som inte alltid traditionellt går hand i hand med det som berättas i bakgrunden. Det skapar djup och utrymme för reflektioner. Och, tack för det, mycket lite predikande och mässande om att vi alla egentligen är bögar och lesbianer, innerst inne.Kvinnorna, damerna, tanterna bidrar givetvis själva generöst till denna lyckade satsning. De berättar avskalat, naket, enkelt, rättframt och mycket hoppingivande. Det är en stor liten kärleksfilm med starka humanistiska förtecken, som har åtskilligt med vishet och klokskap att förmedla till både hetero- och homosexuella.Som förfilm visas Åsa Sjöströms mycket suggestiva kortfilm/musikvideo Dea marina. Mycket vass, spännande och rolig. Med tanke på att 90 procent av alla musikvideor är kvalificerat skräp borde Åsa och hennes animationskamrater härmed få arbetsschemat fullbokat för de närmsta tre åren.