”Ni kommer aldrig att förstå”, säger en ung kvinna och skapar ögonkontakt med publiken genom att stirra rakt in i kameran. Det är svårt att avgöra vad blicken vill berätta. Är det vanlig tonårsirritation? Eller röjer den en föraning om vad som kommer att inträffa? Men brottet mot den fjärde väggen är bara skenbart. Det visar sig att hon talar med sina föräldrar i headset, försöker lugna dem om att de därute på Utöya mår bra. De är ju på en ö, långt från den förmodade bomben som just exploderat i regeringskvarteret.
Erik Poppe, en av Norges mest framgångsrika regissörer, har valt att göra filmen om Utöya i en obruten tagning. Det stilistiska valet för tankarna till Gus Van Sants något mer strama Elephant, som också den skildrade en massaker. Resultatet blir, i Poppes fall, en akut rumsuppfattning. Det utmärkta ljudarbetet förstärker det klaustrofobiska bildspråket. Ljudet bidrar till den utmattande spänningen, inte minst genom att snillrikt manipulera pauser och tystnader. Ungdomarna försöker lokalisera gärningsmannen (eller gärningsmännen?) genom att lyssna efter skotten. Men när tystnaden lägrar sig över dem är lättnaden motsägelsefull: det finns inte längre något sätt att avgöra varifrån hotet kommer.
Det som blivit mest känt kring angreppet på Utöya är onekligen gärningsmannen. Efter flera år av medieövervakning har den ofantliga händelsen fått träda tillbaka för en alltmer absurd fars om det moderna rättssamhällets gränser. Avsikten med filmen har varit att visa upp offrens perspektiv på händelsen. Terroristen syns bara som hastigast i filmen vid två tillfällen. Filmen innehåller flera imponerande rollprestationer, inte minst från filmens huvudrollsinnehavare Andrea Berntzen.
Filmen förlorar ändå något i styrka när Poppe klämmer in några sockersöta scener där Kaja försöker trösta sina livrädda och ibland döende vänner. Det är förståeligt att ett ämne som fortfarande är så infekterat leder till att man slirar på kopplingen. Men det enda ljus som filmen egentligen erbjuder är det mjölkvita ljuset från den mulna julihimlen över Utöya.
Läs även: Det fanns inga hjältar på Utöya.
