Jag ska villigt erkänna att premissen för den första Underworld-filmen lät lite småkul; att vampyrer och varulvar inte hade mycket till övers för varandra och utkämpade något slags segdraget gothkrig där det mest gällde för vanligt folk att kasta sig i skydd bäst de kunde. Uppföljaren Underworld Evolution är däremot ett enda stort hårigt frågetecken med vassa tänder. Så mycket begriper jag att vampyrer och varulvar fortfarande är förbannade på varandra. Men att så mycket action kan vara så sövande övergår mitt förstånd. Förmodligen bidrar den totala avsaknaden av humor och självdistans. Man tar sig själv på otroligt stort allvar. Selene är latexvampyren som i första filmen stötte ihop med människan Michael. Han hade oturen att ha hamnat i fel vampyrkrig vid fel tillfälle och dessutom bli något slags vampulv med galet bra immunförsvar. I uppföljaren Underworld Evolution har Selene blivit en vampyra non grata efter att ha dödat sin gamla mentor Viktor då hon insåg att han låg bakom slakten på hennes familj. Hon måste nu få förlåtelse från vampyrkungen Marcus som bokstavligt talat har ett horn i sidan på Selene. Hon kan nämligen sitta inne med info om var hans bror William hålls fången och tillsammans kan de båda bröderna (gäsp) ta över världen. Precis som i föregångaren lånar man friskt från The Crow, Blade och Matrix för att bara välja några (Svenska Storm lät sig dessutom inspireras av Underworld, men med ett betydligt bättre resultat än inspiratören). Och på samma sätt som i ettan får groteskt överdimensionerade ljudeffekter kompensera de ofta rent taffliga specialeffekterna. Det mest skrämmande med Underworld Evolution är att den så uppenbart lämnar utrymme för en uppföljare.Skådespelare:
Regi:
