Training Day

Jake Hoyt (Ethan Hawke) har en dag på sig att kvala in hos den särskilda styrka av narkotikaspanare som ska hålla rent på Los Angeles gator. Bland spanarna finns Alonzo Harris (Denzel Washington), veteranen som kan knepen, som sett det djävligaste och vars liv reducerats till en aldrig sinande ström cyniska aforismer - rakt från gatan liksom. Upplägget är välbekant. Svart och vitt, ung och gammal, idealisten möter cynikern. [I]Training Day[/I] är en störande film. Fotot är förföriskt, aldrig har Los Angeles sett mer slitet eller vackrare ut. Bilköerna är oändliga, smogen vilar som ett tungt täcke över stan och kameran smeker motorhuven på Alonzos bil så många gånger och så erotiskt att det blir komiskt. Detta är en storstadssymfoni för framtiden men det är också en film som inte vet vilket ben den ska stå på. I bakhuvudet spökar Rodney King, Amadou Diallo och allt vi lärt oss om poliser som tar rättvisan i egna händer. Historien bär naturligtvis med sig en sensmoral men på vägen dit går upphovsmännen vilse i ghettoromantik. Vi befinner oss i en tid och på en plats där fängelserna blivit överfulla industrier och där slöddret på gatorna kan härja ostört eftersom det gäller att fånga de riktigt fula fiskarna. I Alonzos värld är detta enkel matematik, här behövs ingen domstol, men för Jake gäller fortfarande honnörsorden från polisskolan, "to protect and serve". Men Ethan Hawkes karaktär är nedtonad på gränsen till utplånad, detta är Denzel Washingtons film. Washington lämnar det hyvens-fack han ofta placeras i och gör en spritt språngande Scarfacekaraktär, något han verkar trivas bra med. Ja, faktiskt så bra att någon borde bett honom att tona ned sig, för efter två timmar med Denzel är jag redo att skriva in mig på vilohem. Det här är killarnas film, det här är Mikael Persbrandt fast på engelska. Det här är killarna som älskar FITTA. Som bara gör sitt JÄVLA JOBB och ska Ethan Hawke klara skinnet får han ta ställning: Är han en varg eller ett litet bräkande bögigt får? Bäää. Training Day är en film med mycket energi, men efter ett ganska kort tag blir det bara tröttsamt sprutande studsande dum-macho. Självförtroendet är uppblåst, pickadollerna är långa och hårda, musklerna sväller och det hela blir ängsligt och löjeväckande. Övrigt: Hip hop alert i hela filmen. Snoop Doggy Dogg i rullstol! Dr Dre skjuter vilt! Och blinka inte för då missar du Macy Gray.