Denna prolog till John Carpenters skräckklassiker är givetvis dömd att leva i skuggan av sin föregångare. Storyn bygger på de händelser vid en norsk forskningsstation som föregick handlingen i ursprungsfilmen.
Kanske hade denna sentimentala återgång varit intressant om den helt omkullkastat en tidigare uppfattning av skeendet på norrmännens bas. En sådan vändning uteblir dock och istället används Carpenters verk som en manual denna nytolkning. I takt med att historien långsamt kryper framåt blir det uppenbart att denna prolog snarare är en kopia av den riktiga filmen. Det finns till och med en blek efterapning av Kurt Russels oslagbara antihjälte med i rollbesättningen, denna gång får han dock dela huvudrollen med Mary Winstead (emo i Scott Pilgrim vs. The world). Det älskvärda goreslask som gjorde föregångaren så ljuvlig har även det tvingats utgå till förmån för plastiga animationer.
Intet nytt under solen alltså, och ingen som helst anledning att se denna sämre version av en redan existerande superrulle. Se om John Carpenters stilbildande mästerverk istället.
