The Kindergarten Teacher

Kasia Syty 11:00 24 Jan 2019

De otaliga intervjuer som dammades av under det gångna året med anledning av Bergman 100 som lades upp på öppet arkiv gav mig en slags tvångstanke som blivit en stående utgångspunkt för varje recension: med tanke på vilka psykiska krafter processen fordrar, vad får egentligen en människa att skriva ett manus/skapa en film? I Sara Colangelos film The Kindergarten Teacher fall bör frågan snarare lyda: vad fick henne att göra en remake av Nadav Lapids film från 2014? Var det för att Maggie Gyllenhaal var tillgänglig, för att ämnet verkade hyfsat översättningsbart eller, helt enkelt, för att hon kunde?

Gyllenhaal spelar en extremt klichétyngd förskolelärare vid namn Lisa som efter tjugo år av sitt tråkiga liv upptäcker att hon är ganska medioker. Hon har en snäll, mullig, helt vanlig man som så klart inte är den hetaste hingsten i stallet, hennes tonårsbarn föredrar att hänga med Tik Tok och bli militärer framför att vara söta, litterära och lydiga och hon får aldrig beröm av sin poesilärare (sättet hon läser poesi på borde för övrigt förläna henne evig stumhet). Det som gör Lisa unik är sättet hon upptäcker sin tristess på – en av hennes små femåriga krabater från förskolan visar en extraordinär poesitalang och får henne att inse hur brutal världen är mot sköra blommor. Och i stället för att gå den av uttråkade livskriskaraktärer söndertrampade filmstigen av droger, våld och sex blir hon helt uppslukad av poetbarnet och hänger sig åt en moraliskt högst tveksam besatthet av lilla gudabenådade Jimmy (Parker Sevak).

Det finns likheter mellan den nedlagda Netflixserien Gypsy med Naomi Watts om en psykolog som stalkar sina patienter och The Kindergarten Teacher (tacka fan för att den inte blev en utdragen serie). Båda är bombattrapper, byggda på förhoppningen att en hyfsad och välbeprövad idé och en känd karismatisk skådespelerska med perfekt frisyr i en bärande roll fixar biffen. Huvudpersonernas brinnande besatthet är lika brottslig som när en regissör lutar sig tillbaka, lycklig över att någon pröjsade för att ett till intetsägande verk ska bli till.

Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler filmrecensioner

Filmrecension: Hypnosen

"Ernst De Geer har liknande problem som Ruben Östlund - satiren eller våra tillkortakommanden blir aldrig speciellt tydliga eller särskilt jobbiga att se."