Tamara Drewe är kvinnan som lämnade den lilla byn Dorset på den engelska landsbygden, började jobba som rockjournalist i storstan och passade på att operera näsan när hon ändå var igång.
När hon ett par år senare återvänder blir alla män, från medelålders författare till skäggstubbshunkiga allt-i-allor, kära i henne och dramat eskalerar i takt med att hon knullar runt. Trots filmens titel handlar den knappt om Tamara själv. Filmen är istället fylld till bristningsgränsen med karaktärer och sidospår som egentligen inte för berättelsen framåt utan existerar för sakens skull. Det är en röra (visserligen en stundtals skrattframkallade sådan) som reducerar huvudpersonen till något slags projiceringsverktyg. En film om en journalist och krönikör som knappt tycker något – vad är poängen?
