Höggravida Saras (Sanna Sundqvist) man dör plötsligt. Kvar blir hon med sonen Elliot (Amaël Blomgren Alcaide) och sin jobbiga svärmor Helen (Ia Langhammer). Dessutom dyker den förlorade storasystern Linda (Charlotta Björck) plötsligt upp och ställer allt på ända. Ia Langhammer är Sveriges birollsdrottning. Hennes svärmor är en typ av roll som hon utvecklatgenom åren även i andra sammanhang. Sättet att närma sig nerviga kvinnor i rösten och med en yttre trötthet, eller uppgivenhet, är mycket underhållande.
Sanna Sundqvists avstängda ansikte visar en kvinna på gränsen till nervsammanbrott och är ett skickligt minspel. Att hon närsomhelst är på väg att föda ger en extra nivå till hennes inre stress. Och Charlotta Björck gör rollen som vilsen storasyster övertygande. Hon har ett hjärta av guld men är klumpig socialt. Mötena med systersonen är väldigt varma och roliga.
Tack och förlåt är dock ojämn. Likt Aschans tidigare Ring mamma! finns det även nu en del snubbelelement eller alltför knäppa karaktärer som i vilken svensk dussinkomedi som helst. En konstig präst som inte lyssnar eller Lindas mesiga pojkvän Jasse (Peshang Rad) är karikatyrer och hör hemma i teveserien Solsidan.
Men det finns en svärta i Tack och förlåt som är bland det roligaste på film i år. Det är när Aschan utforskar svek, människans psykologi och syskonskap så visar hon varför hon är en skicklig regissör. Hon har en fingertoppskänsla med att lyfta fram våra sociala tillkortakommanden. Man kan bara ana vad som ligger bakom Saras relation till sin far (Ville Virtanen), men det räcker. Helt uppenbart har broar raserats.
