Spionernas bro

Daniel Hånberg Alonso 09:00 26 Nov 2015

Fy vad det är skönt att sätta sig ned i biofåtöljen och tryggt bevittna en mästare så naturligt dutta penseln på paletten och måla upp ett sceneri där varje kameravinkel, varje panorering, varje klippning berättar för oss att vi inte har något att oroa oss för. Det här är ren och skär filmkonst. Steven Spielberg lyckas fånga vårt intresse, trots ett ämne vi aldrig suktar efter – det långsamma spiondramat.

Radarpartnern Tom Hanks spelar James B. Donovan, en advokat som får den otacksamma uppgiften att i rättegång försvara en rysk spion. Ett åtagande som inte gör honom vidare populär i det amerikanska folkets ögon, men till en värdefull resurs när det famösa spionplanet U-2 störtar i Sovjetunion (och ger en irländsk rockgrupp en idé till ett bandnamn) och regeringen behöver någon för att deala med ryssarna.

Kalla kriget har sällan sett så vackert ut som genom Spielbergstammisen Janusz Kaminskis kameralins i en retronostalgisk mix mellan gamla vykort och kuliss. Stråkmaestron John Williams var emellertid sjuk och ersattes av Thomas Newman, vars musik till Wall-E var fantastisk men som här dirigerar utan att göra några intryck varken från eller till.

Spionernas bro är definitivt ingen briljant i Spielbergs skattkista. Facetterna är få förunnade, men i sin rättframhet tappar filmen aldrig sitt mål trots, ska sägas, att det är en historia som på papperet lätt kunnat förpassas till murbruk i ett papier-machéverk. Istället får vi en thriller där det faktiskt blir spännande med människor som sitter och pratar i konferenssalar eller väntar på telefonsamtal, dessutom ofta med en överraskande rolig byråkratihumor signerad Coen-bröderna.

Även om filmen handlar om spioneri ekar också något obehagligt aktuellt över massornas uppviglande rädsla för främmande makter. För visst är det i dagens klimat svårt att inte dra beklämmande paralleller till frågorna om mänskliga rättigheter och främlingsfientlig som filmen nuddar vid.

Framförallt är Spionernas bro en kalla kriget-matiné på äkta Spielbergmanér. Något tandlös, men rejält underhållande.

Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 

Fler filmrecensioner

 

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!