Så får vi då äntligen veta vad de svenska kusinerna till Franky Four Fingers, Barry The Baptist och Bullet Tooth Tony heter. Ni som följt med i Unibet-oddsen både före och efter [I]Kopps[/I] lär inte bli förvånade om jag säger att omtolkningen går i buskisens tecken. Pölsa, Tore Tumör och Micke Tretton. Ja, varför inte?
När Ulf Malmros nu följer upp pärlorna [I]Bäst i Sverige[/I] och [I]Den bästa sommaren[/I] med en "gangsterkomedi-på-dialekt", startar han i högt tempo. I ett introduktionsmanér som villigt går ner på knä inför [I]Trainspotting[/I], [I]Goodfellas[/I] och just Guy Ritchies backkatalog (är det någonting som Malmros inte har problem med är det själva hantverket) guidas vi runt i den generiska värmlandshålan Bruket. Uppgiven i sin lägenhet ligger otursförföljde Micke Tretton med en häftpistol genom kinden. Utanför går Tore Tumör, stum efter en skalloperation, i sina kalasbyxor och rattar en barnvagn. Lite längre bort städar den nedrökte cineasten Pölsa bort resterna efter helgens [I]Scarface[/I]-konvent för att spela in ännu en cheesy amatörporris med konstapel Davidssons fru.
Mycket längre in i karaktärsdjungeln behöver man inte komma (det skulle i så fall vara att Bengt Alsterlind har cykelhjälm genom hela filmen) för att inse att det mesta från Lasse Åberg via Ronny och Ragge fram till Malmros eget buskis-lik-i-garderoben Sally, bara varit obetydliga trailers fram till denna den svenska töntighetens slutgiltiga magnum opus.
Man måste beundra Malmros mod.
Till en början har Smala Sussie ett imponerande driv. Bara den inledande kvartens rappa bildlösningar borde vara nog för att få Richard Hobert att uppsöka närmaste syo-konsulent. Men ju mer själva kärnan nystas upp - titelpersonen Sussies (Tuva Novotny) eventuella förolyckande - desto mindre angelägen blir Malmros lytesfest. Hur "svenskt" och white trash-knasigt det än är att Sussie börjar med rökheroin på Konsums chipsavdelning eller blir påsatt av apan i Electric Banana Band efter invigningen av en lokal ishall, så räcker det inte för att bära upp en hel film. En av Malmros styrkor brukar vara att han vågar tippa över mot melodram och känslosamhet. Här gör han bara några halvhjärtade försök att närma sig hela det [I]Fucking-Åmål[/I]-fly-från-småstaden-tema som i längden inte går att undvika. Hade han tagit det på allvar kunde [I]Smala Sussie[/I] blivit mer än en fartig orgie i illasittande vindstygsjackor.Skådespelare:
Regi:
